”Det handlar om att följa sina drömmar”

Lo Hägerfelth
Publicerad 25 mars kl. 09:00
Folkbladet sport.
Han nämns som Sveriges främsta kampsportare genom tiderna, har tunga medaljer inom flera olika grenar. Magnus Cederblad – före detta kampsportare, aktiv instruktör och tidigare livvakt bland annat för kungen – berättar om karriären och uppmuntrar till att drömma.
– Det är så lätt att säga saker, eller hur? Jag skulle kunna göra det, ditt och datt. Och sedan kan man fråga sig varför de inte gjorde det.

KAMPSPORT. Man kan inte vara bäst på allt. Så brukar det ju heta, en obekräftad sanning som de flesta nog håller med om. Och i de flesta fall brukar det ju stämma.

Dock gäller det inte riktigt när det kommer till Magnus Cederblad. Inom kampsport har han blivit svensk mästare i jujutsu, judo, kickboxning och taekwondo, har dessutom fem EM-guld i jujutsu och ytterligare ett gäng guld i diverse mästerskap i de olika sporterna. Lägg därtill flera hedersutmärkelser, bland annat invald i Svenska Jujutsufederationens Hall of Fame och av Riksidrottsförbundet utsedd till ”stor grabb” (hederstecken som ger fri entré på livstid till alla arrangemang inom den egna sporten).

Omnämnandet som Sveriges främsta kampsportare genom tiderna har Magnus Cederblad minst sagt gjort sig förtjänt av.

– Jaja, jag är nöjd, skrattar Magnus.

Magnus kommer ursprungligen från Umeå. Där föddes han, växte upp och tog även sina första steg inom kampsporten. Själv tror han att det kan ha varit hans karateutövande bror – Hans Cederblad – som inspirerade honom till att börja träna judo och jujutsu, till en början för Umeå Budoklubb. När han sedan flyttade ner till Stockholm efter högstadiet, för att jobba, tog han med sig sporten vid sidan av jobbet.

– Jag jobbade som piccolo på heltid och i samband med det så började jag träna för Budokwai Stockholm. Ganska snart började jag instruera också och efter något år kan man säga att jag instruerade på heltid, all tid som fanns över. Jag sprang i princip från jobbet och kastade mig på tunnelbanan, åkte till klubben och instruerade och tränade där tills det var natt och åkte hem.

En hel del tid la han alltså på att instruera, men som sagt gick även hans egna idrottskarriär som på räls. Den första av alla medaljer tog han 1978 i judo och den sista 1998 i jujutsu. En 20 år lång karriär som i sig säger mycket, två decennier av framgångar. Men just att han började med medalj i en gren och slutade med medalj i en annan säger kanske ännu mera om hur Magnus karriär såg ut.

Varför höll du på med så många olika grenar, i stället för att satsa på en?

– Jag tyckte bara att det var så roligt. Sedan är det ju så klart så att satsar man på en disciplin har man förmodligen möjligheten att bli bättre, vilket jag ju indirekt gjorde med jujutsun som jag försökte bli bäst i, säger Magnus.

– Men egentligen handlar det om att följa sina drömmar, jag gjorde verkligen det som jag tyckte var roligt. Och det hade stor betydelse för mig. Jag vet att jag (när jag var yngre) hade en kompis som sa att ”vi skulle kunna vinna SM i flera olika discipliner”. Och det är så lätt att säga saker, eller hur? Jag skulle kunna göra det, ditt och datt. Och sedan kan man fråga sig varför de inte gjorde det. Så det kan också ha varit en sporre, att vinna så många olika SM som möjligt.

Magnus tog som sagt sin sista medalj för 20 år sedan, men att han sedan dess skulle ha lagt sig på sofflocket är uteslutet. Redan samma år som han slutade grundade han sin egen jujutsustil (Suginoharyu) och är än i dag instruktör.

Men så har vi även ett par sidospår från sporten, till exempel som skådespelare i en handfull filmer. Men kanske framför allt i yrket som livvakt, där han bland annat har jobbat på uppdrag för Michael Jackson, Paul McCartney och den svenska kungen, Carl XVI Gustaf.

Ska han välja ut något som sticker ut så är det ändå en Europaturné med det före detta tyska bandet Milli Vanilli, numera kända som bandet som inte sjöng sina egna sånger.

– Där hände det rätt mycket. Vi hade till exempel en skottlossning i Tyskland som blev uppmärksammad, det var en man som drog pistol och sköt ett skott mot scenen. Jag tog den pistolen direkt då skottet hade avlossats och tog Milli Vanilli till säkerhet. Och det fick jag ju tack för senare, att jag hade räddat livet på de här killarna.

Hade du som livvakt på något sätt hjälp av din bakgrund inom kampsport?

– Ja det tror jag. Dels så hade man ju grundskyddet, att skydda sig själv och andra. Men sedan naturligtvis så får du en skön självkänsla, utstrålar trygghet och säkerhet. Och det är jätteviktigt. Det går ju inte bara att komma med ett diplom i handen. De tittar ju på dig, de vill se ifall du är en person som man kan lita på.

I dag har Magnus sadlat om till säkerhetsrådgivare, samtidigt som han är medlem i IBSSA (The International Bodyguard and Security Services Association) och PT inom kampsport vid sidan om. 53 år gammal har han fått uppleva mycket som de flesta inte kommer att få göra.

Det känns som att du har haft ett väldigt händelserikt liv, inom många olika områden. Vad är det som driver dig till att göra allt det här?

– Jag tycker att det är roligt att uppleva saker. Jag gillar att resa, att uppleva nya platser, roligt att träffa intressanta personer och dela erfarenheter. Och så älskar jag att hålla på med idrott. Jag tycker att idrotten är en jätteviktig ryggrad i vårt samhälle, för att få ungdomar att få bra intressen och bra värderingar. Allt vad idrotten kan ge. Och det gäller vilken idrott som helst.

SPORTPROFILEN

Namn: Magnus Cederblad
Ålder: 53
Bor: Stockholm
Familj: Ja.
Gör: Säkerhetsrådgivare.
Bästa sportminne: När jag vann SM i judo 1991. Då vann jag tungvikt och den öppna klassen, på en och samma dag och alla matcher på full poäng. Det var en bra dag, haha.
Klubbar: Umeå Budoklubb, Stockholmspolisen, Stockholm Judo & Jujutsu Dojo, Farsta BK, Östermalms Taekwondo, Budokwai Stockholm, Slagskeppet, Stockholms Karate Kai.
Dröm: Att få vara frisk och få leva länge med min fru och familj, och att familjen ska få vara frisk också. Det är min dröm.